Archives for posts with tag: Ardbeg

Parts Per Million – i detta sammanhang handlar det om fenoler. Fenoler som ger rökighet i whisky.

torveld

Brinnande torv!

Ni vet att en gång i tiden var all whisky mer eller mindre rökig……. För att det fanns inget annat sätt att stoppa kornet från att gro än över öppen eld och röken var olika beroende på var i landet (Skottland) du befann dig. På öarna använde man sig av torv eftersom det inte fanns särskilt mycket träd. Torven användes även inåt land men där var sammansättningen i de hoptryckta växtdelarna en annan.  Det gav den färdigrökta malten olika karaktär och i förlängningen fick whiskyn sin grundsmak från kölningen. Sedan spelar ju jäsning, pannform, lagring och buteljering stor roll i smaken men nu pratar vi peat-reek.

IMG_4240

Ardbeg är innovativa – här kan vi “röka” Ardbeg 10 förångad till Haar – dimman på Islay! Som ickerökare hade Mrs Wolfmoon lite svårt med inhaleringen men fick till det på andra försöket. Det var lite skoj men här ska vi inte förånga någon Ardbeg – den ska drickas!

Så kom möjligheten att torka kornet med varmluft från oljeldade pannor. Så under 1960-talet valde många mälterier att gå över till denna metod. Med oljekrisen blev naturgas ett alternativ på 1970-talet. Och så skulle rökig whisky kunnat ha varit ett minne blott – om det inte vore för smaken! Ja, det fanns ett utbrett önskemål om rökig whisky troligtvis baserat på tradition. Tack och lov säger jag som gillar variation i min whisky.

port ellen maltings

Det något osensuella men ack så viktiga Port Ellen Maltings!

I Sverige har Ardbeg ett starkt fäste. När destilleriet hängde på fallrepet startade man en egen kommitté och Sverige hör till de länder som har flest medlemmar i den. Vi får också en stor tilldelning av de limiterade utgåvorna som Ardbeg släpper. Vi Svenskar var tidigt med på banan när whiskyboomen på 90-talet slog till och den rökiga whiskyn blev kult.

Islay. Bara det är Islay. Jag gillar bara Islay-whisky. Har ni hört det någon gång? Jag har det. Många gånger.  Så när Supenova och Octomore kom blev många Rök-Nördar hejdlöst glada (jag med)! De flesta vågar sig på annan Single Malt Whisky men en del blir kvar på Islay och det är OK. Man får hålla sig i sin ”Comfort Zone”. Och jakten på PPM fortsätter. Till somligas glädje och andras förtret. Själv är jag ute på smakäventyr hela tiden. Det senaste var en kamp mellan Octomore 7:2 och Supernova 2015 men mer om det kan du se här, Lill-Lördag med Mrs Wolfmoon: https://www.youtube.com/watch?v=rEX0GY7FKIA

Hur gick det nu till när Jakten på PPM drog igång?

Så här har jag hört (och en bra historia är ju bättre än en sann eller hur det nu var…):

Jim McEwan och Mickey Heads satt i nån av Islays barer och tog en ale ihop efter en lång arbetsvecka. Kanske hade man tagit med sig Dr Bill Lumsden också…… Man var ense om att rökig whisky var på uppgång och framtidens kassako. Bruichladdich satsade på Port Charlotte som komplement till sin lättrökta core range och Ardbeg jobbade oförtrutet på med sin rökiga whisky och knöt kunderna till sig genom kommittén. Då kläckte nån av dem idén att göra en tokrökig Whisky. Undrar om inte vi kan göra en ännu rökigare sa den andre….. och sagt och gjort.

Octomore Futures på 80,5 PPM och 46% destillerades 2002 och släpptes på marknaden 2008.

Ardbeg Supernova som kom 2009 hade en PPM på  ”över” 100 och en procent på närmare 60 (58,9%).  Dr Lumsden sa lite kaxigt: –It’ll sort out those who were complaining about Blasda!

Så var Machotävlingen igång. Rent PPM mässig så vinner Bruichladdich med Octomore 6:3 på 258 PPM. Försäljningsmässigt tror jag båda destillerierna har fått en nätt liten vinst. Och smakmässigt då? Ja, smaken är som baken. Som vanligt!

orpheus

Under en kort stund trodde jag att denna var en “must have” för sitt röda plåtrörs skull! Men så öppnade jag de andra Octomore-flaskorna jag hade hemma och kastade rören. Så behövde jag inte köpa den här!

Jag personligen dricker gärna både Octomores och Supernovas. Sen vet jag inte om jag tycker att de är så väldigt prisvärda med Supernova 20015 på sina 1499:- på Systemet. 995:- för en Octomore på Travel Retail känns ju bätttre…..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En av Mrs Wolfmoons Ardbeg-vertikalprovningar! Corryvreckan står sig alltid bra!

Hur som helst – Fenolerna som spelar så stor roll i rökigheten kommer från torvens eteriska oljor.  Bland annat kan man hitta föreningar som fenylalanin, tryptofan och folsyra. I sitt renaste tillstånd bildar oljorna vita kristaller som är intensiva i sin tjär- och röklukt och har en brännande smak. Efter destillationen finns en del av dessa oljor kvar i whiskyn och ger den typiska rökprofilen. Hur du skär hjärtat spelar också roll. Huvudet vill man bara ha lite av – annars blir man sjuk av spriten…… Sedan ska pannan ”ticka och gå” i sin förutbestämda takt. Om det går för snabbt kommer mängden och typen av smakbärare (congeners) att förändras och då ändras även smakprofilen på whiskyn. Hjärtat är den bästa spriten. Klar och smakrik. Och vill du ha lite ”skitig” sprit med rökighet så tar man med lite mer av Svansen som kommer sist i destillationen.

För er som är intresserade av kemin så är de viktigaste ämnena för röksmak/doft  i whiskyn: isomeriska kreosoler, xylenoler, 3,5-dimetylfenol,  och 4-etylfenol. Minimalt med andra fenoler t.ex. guajakol ger en stark tjärsmak vid redan låga halter.

Av fenolerna i malten så är det bara ca 2/10 som kommer med i spriten MEN ett ämne som ger litet utslag i PPM mätningarna kan har stor effekt på smaksinnet så exakt hur stor effekt fenol-förlusten har på smaken vet man inte.

Så kommer vi till åldern på whisky eller egentligen lagringen. Jag har hört folk prata om  äldre Islay whisky som om att nu jävlar ska vi smaka det rökigaste som finns…… Men tji fick ni! Efter 10 års lagring sjunker fenolhalten med 30-50%. Lägg då till 8 år till på en Laphroig – från 10 år till 18 år och var hamnar man då? Älskar ju Laphroig 18. Fyllig, balanserad, rök och tjära integrerad med sötma och mogen citrusfrukt. Men vill jag ha en rökig käftsmäll så är ju 10:an bättre och jag dricker gärna en oberoende Laffe 8-12 år när jag vill att det ska hetta till!

Så tipset för att lägga ner det rökigaste bytet i Jakten på PPM är en ung Islaywhisky från Ardbeg, Laphroaig eller Lagavulin. Eller kanske en Port Charlotte från Bruichladdich.  Om fäller du en multitaggare som Octomore eller Supernova behöver det inte betyda att du tycker den smakar rökigast. Och vilken som är roligast att jaga….. ja du…. Samlare bör göra sig besvär och fånga de limiterade släppen såklart. Vi andra ….. vi kan nöja oss med core range och oberoende buteljerare som vi snubblar över. Det kan vara minst lika smakrikt!

Ni som vill se och höra mer av mig, Mrs Wolfmoon, eller vill boka en provning, hittar mig på:

Face Book – www.facebook.com/TasteEventsByWolfmoon

Youtube – www.youtube.com/channel/UCUxtbDdl2pKfdZdxVKYDqOA

tasteeventsbywolfmoon@gmail.com

TEbW_Logga

Wanted to start this year with a few thoughts about memorable drams. The reason is that I lost a friend quite recently and it makes one wonder and remember things.

So the first dram to remember is Ardbeg Alligator. Image

It was late (or early), a Magic Midsummer Night. The light outside was turning greyish to announce that the dawn was about to break. Then Mrs.Wolfmoons sensitve nose found a streak of peat in the wind which only could mean that Mr.Wolfmoon had poured one or two drams of that precious new Ardbeg. As you all know I am a responsible person when it comes to drinking ( 😉 ) and through all those years of partying my motto has been After midnight – Only water! – So I thought that pouring a precious dram att 3 o´clock in the morning after a night of heavy partying was a waste of good whisky!

Did I get grumpy? Oh yes (as always…. I´m a grumpy old lass)! Did I nag? Again yes! But I can see the picture of my lovely friend wrapped in a fleece blanket on our patio, half asleep and sniffing that dram for an hour or soo with a few Mmmmmm…. accompanied by Mr.Wolfmoons -One could sit here and sniff this all night! And we did! Till 5 in the morning as we always used to do after those Magic Midsummer and New Years Parties. Today I´d scour all the whiskysites and auctions to get another bottle if I only could give it to you!

Ardbeg Alligator is for You, Annica!

What got me in to this mess that is the Whisky World was a Mackmyra Reserve.IMG_1702

 My friend Roger was going to collect somthing like 57 or 58 bottles of a sherrycask matured Mackmyra Reserve at Juuls in Copenhagen. All the bottles ended up on my parents kitchentable and I was one of the first to taste it. It stunned me! It was like nothing I ever tasted before and it dragged me into the Whisky World forever.  I´m going deeper and into darker parts of the Whisky Labyrinth and I like it. That first Mackmyra will always be there to remind me of the beginning, the origin and how it all started! And since I didn´t start my whisky journey with classic “Scotch”or aged maltwhisky my taste is wideopen and I can explore the tastes without any prejudice.

Thank you Roger for being my first guide into the magic of malt whisky!

(It is not “that” bottle in the picture…didn´t take many bottlephotos back then. Guess how may bottlephotos ther are in my cellphone right now?….)

Glen Grant 1955 (Gordon & MacPhail)glen grant

I had the opportunity to taste the Glen Grant from 1955 at Stockholm Beer and Whisky Festival 2012. I had not been drinking many older whiskies and probably none more than 25 years old. This bottle is matured for more than 50 years so it was a big jump from young to old. And I was stunned! Again! What was most fascinating was that the taste lingured on and on. Even after a hamburger with onions and I brushed my teeth it came back!   It opened my eyes (and tastebuds) for older and more matured whisky. I still don´t think that older always is better (had some really awful old ones) but it is interesting to explore age and maturation and nothing beats a good old maltwhisky.

The Glen Grant from 1955 – is for the classic and age!

So Mrs.Wolfmoon has managed to write a Whisky blogpost without any tastnotes. Again!
I was thinking about writing more tastenotes in the blog in 2014 but that is more a New Year´s Intention than a New Year´s Resolution. Anyhow, there will be more blogposts in 2014 – that IS a Resolution!