Archives for category: Uncategorized

Whisky hjärta kärlek= Sant

Elsas Engel

Vi höjer branschen till skyarna och sätter den på en piedestal omgiven av rosa sockervaddsmoln och små halvnakna keruber med harpor och trumpeter. Verkligheten är mer gummistövlar, monkey shoulders och en hel industri som historiskt har arbetat med en alkoholiserad arbetsstyrka. Finns det någon kärlek i whisky?

Elsas Engel av Mrs.Wolfmoon 100×100 cm Olja

Det som satte igång hela tankeprocessen kring whisky och Kärlek var en ganska otrevlig tråd med inlägg angående våra svenska destillerier.

Här har vi två läger BOX entusiasterna mot Mackmyra Ambassadörerna. De älskar inte varandra alla dagar….. MEN man behöver ju inte gilla smakerna i alla BOX/Mackmyrabuteljeringar för att gilla någon. Man behöver inte ens gilla någons marknadsföring eller upplägg av företaget för att gilla någon av deras buteljeringar. Man behöver int….. Jag kan fotsätta i evighet , AMEN och säga att man får tycka vad man vill… (och jag skull ha rätt.) … men istället tänkte jag spinna vidare på en kommentar som sas i tråden:

WHISKY SKA GÖRAS MED KÄRLEK, INTE AV VINSTINTRESSE!

Jaha! Små destillerier med entusiaster som Äääälskar sin whisky gör bra sprit? Den som smakat en del Belgisk whisky (och kanske tysk i viss mån också ) vet att det inte är riktigt sant. Jösses, de är entusiaster och svämmar över av het kärlek till sitt hantverk men spriten smakar inte bra ändå.

IMG_4163IMG_1987 - Kopia

Suntorys 6 miljoner liter per destilleri/år

VS Craft distilled Isawa!

Prova själv så får du se

 

 

 

 

Vill Mackmyra bara tjäna pengar? NEJ! Vill BOX inte tjäna pengar utan bara serva oss med bra whisky? NEJ! Båda företagen vill samma sak. Göra en bra produkt som ska ge kunden tillfredställelse så de återkommer och köper mer och samtidigt ge företaget en vinst. Engagemang, kunskap och HUR man gör för att uppnå detta variera såklart. Och vi kan inte sätta ett mått på kärleken till whiskyn på hur den smakar eller hur företaget går ekonomiskt.

Jim McEwan, Frank McHardy, Jean och Martine Donnay, Patrick van Zuidam, Bill Lumsden, Masataka Taketsuru, Roger Melander, Henric Molin, Michael och Claus Braunstein, Pär Caldenby, Mickey Heads …. Jag kan köra en jäääättelång namedropping om människor som engagerat sig i sitt arbete under sitt yrkesverksamma liv. Om de enbart gjort det av kärlek till whiskyn eller kanske ville ha en lön som gör att de kan inte bara överleva utan också leva gott vet ju bara de själva. Men det förefaller troligt att de likasom alla andra faktiskt vill tjäna en liten slant till brödfödan.

Jag tror att jag tryggt kan säga att ALLA som startar ett destilleri för kommersiellt bruk vill göra en vinst. Jag tror att ALLA som arbetar med whisky på heltid vill få lön. ALLA inom whiskyindustrin jobbar inte i den för att de älskar whisky. En del suckar troligen och går till jobbet som vi vanliga dödliga som inte producerar whisky dagarna i ända. Ni som besökt skottland och fått gå destilleri-turen med den anställde sommarjobbaren, den utlede lagerhusarbetaren eller någon annan människa som ser whiskyindustrin som ett jobb och inte en kärleksfull relation vet att man kan rapa upp fakta och berätta klanglöst och ointressant om vår stora kärlek också.

Det är inte bara de sjukt stora Grain-industrierna som är fabrikslika. Utan även Pot-still destillerierna som pytsar ut miljoner liter sprit om året är en fabrik. Det måste vara så för att man ska kunna producera dessa mängder. De som göra några hundra tusen liter om året är ”mindre fabriker”. Färre personer få tag i deras whisky. Om den blir hypad kan de tjäna en rejäl slant annars får de nöja sig med att gå runt.  Som i alla andra branscher. Visst finns det microdestillerier som gör några tusen liter om året och nöjer sig med det. Dock tror jag att det är ett hårt liv även om man följer sin kärlek till whiskyn och lever sin dröm.

SONY DSC1amackmyra

 

Jag vet vad jag tycker ser mysigast och mest kärleksfullt ut! Men ser vi sanningen på skalet? Nått att tänka på.

Mackmyra Bruksdestilleri och Gravitationsdestilleriet.

Om resultatet blir bättre av kärlek än kunskap? Det tror jag inte. De japanska whiskykemisterna gör ett fantastiskt jobb baserat på forskning och precision. Men visst är det bra om man gillar eller till och med älskar sitt jobb och gör det av kärlek. Lön behöver man dock för att överleva ändå. Om är man inte är miljonär utan försörjningsbehov vill säga.

Så var kommer kärleken in? hjärta 2frågetecken

Den ligger ju hos oss konsumenter. Det är vi som älskar whisky. Det är i våra skåp som kärleken står och samlar damm, delas på våra bottleshares, skickas i små blå paket över landet, till utlandet, till månen (nej, det var ju industrin som gjorde det i ett vetenskapligt förklätt reklamsyfte). Det är vi som köar i ur och skur för att få smak våra favoriter och träffa våra idoler – whiskymakarna. Vi som får musarm och förslitningsskador i  “klick-fingret” när vi övervakar webbsläppen.Vi som doftar, smakar, möts och diskuterar, det är i våra hjärtan som kärleken till whisky finns.

Halva PostWhiskyKlubben på plats, resten möter upp på chatten. Naturligtvis har vi bottleshare på mötet.

Så fortsätt dela med er av er kärlek till Livets vatten. Om någon tjänar en krona eller två på branschen så tänk på att det är det som gör att hjulen snurrar runt. Men som ni vet – jag bräker som jag vill……

BLACK_Anki

….bä, bä, blä!

Nästa gång kanske jag skriver om märkeshetsen hos oss köpare. Vi som medvetet vill tjäna pengar på andra och bunkrar sprit för att sälja dyrt till de som inte fick tag på en flaska vid släppet. Vi som tycker vi är bättre än andra för vi kan skilja Glenfarclas från Glendronach och uttalar de skotska orden rätt. Vi som har råd med flaskor från 60 talet och vill att alla ska veta det . Eller kanske jag bara skriver om en dram jag verkligen gillar! Det är Kärlek det!

Ni som vill se och höra mer av mig, Mrs Wolfmoon, eller vill boka en provning, hittar mig på:

Face Book – www.facebook.com/TasteEventsByWolfmoon

Youtube – www.youtube.com/channel/UCUxtbDdl2pKfdZdxVKYDqOA

tasteeventsbywolfmoon@gmail.com

TEbW_Logga

Whisky  hjärta 2 Kärlek = Sant

Läser ibland kommentarer på whiskyforum som får blodet att koka. Ibland av kärlek till drycken och människorna bakom den. Ibland av ilska och förundran över människors okunskap och otrevlighet.

För mig är min World Wide Whisky Family fantastisk. Jag älskar hur vi ställer upp för varandra, fixar flaskor, skickar hit och dig, öppnar våra hem och hjärtan för likasinnade. Men alla familjer har ju sina svarta får. Jag är tydligen ett av dem……BLACK_Anki

Jag bräker som jag vill…….

Hösten 2015 fick jag hem en clynebutprivatbuteljerad flaska Clynelish från en så kallad cask share med en naken kvinna på. No big deal kanske ni tänker. Mitt blod kokade. Inte av åtrå till den mkt exponerade rumpan som finns på flasketiketten (även om den fantastiskt fin) utan för att man väljer att etikettera ”vår” butelj med något så onödigt som en naken kvinna. (Ja, nu är ju inte nakna kvinnor onödiga….men ni fattar… ). För mig betyder det att man vill sälja dålig whisky med ett billigt försäljningsknep. Och den här Whiskyn är allt annat än dålig och alla flaskorna var sålda innan vi ens fick reda på hur etiketten skulle se ut!

För mig hade det inte spelat någon roll om det varit en man istället(Ingen lyckades hitta någon flaska med en etikett av en man i avklädd och sexig pose). Jag finner det helt onödig. Fiskar, blommor, bilar, fåglar etc. är lika onödiga MEN jag tycker inte man kan jämföra nakna kroppar i utmanande poser med dessa andra stilleben. Och stora delar av WhiskySverige höll med mig. (Tack bl.a. http://tjederswhisky.se/ ) MEN…. Europa var av annan åsikt och då hade jag inte rätt till min åsikt helt plötsligt.  Framförallt för att jag inte är snygg…….. Fula tjejer ska inta ha någon åsikt om whiskyetiketter blev kontentan av den historien. OCH att människor som jag sett som en del av min VärldsvidaWhiskyfamilj hängde ut mig och hånade mig offentligt på några whiskyforum. Kvinnorna som skulle backa mig lyste med sin frånvaro …… ja den kärleken den kärleken…… Faktum är att om man sticker ut hakan kan man få en smäll. Det fick jag! Och jag stod pall fast det gjorde lite ont i magen.

Jag sa också att Du, Ni, Alla som vill får gärna köpa, äga, visa upp en sådan flaska men JAG vill inte ha den i min samling. Problemet låg/ligger i att jag har fler andelar i just den här privatbuteljerarens projekt och vill inte bli sittandes med 10-20 flaskor med liknande etiketter. Det här är ju något jag måste reda ut med buteljeraren och det löser sig……. Men vad jag vill få fram är att mycket snabbt kan den gemensamma kärleken till Livets Vatten  – Whisky –  bli till näthat, hån och utstötning.

Whisky hjärta 2 Kärlek= sant och så vill jag att det ska få vara.

Tyck olika men tyck om varandra och respektera varandras olika smaker, kunskaper, plånböcker och uttrycksätt!

I Whisky hjärta 2 Kärlek= Sant – del 2, kommer jag att ta upp hur kärleken till Whisky ser ut inom industrin. Från min synvinkel såklart.

Ps!

Mrs. Wolfmoon finns också med på en flaska fast med kläderna på  (Tack gode gud tänker nog många därute….). Vi på flaskan var med och valde ut vilken tunna Master of Malt skulle buteljera! Därav etiketten.

Ds!

hp maltstock

Ni som vill se och höra mer av mig, Mrs Wolfmoon, eller vill boka en provning, hittar mig på:

Face Book – www.facebook.com/TasteEventsByWolfmoon

Youtube – www.youtube.com/channel/UCUxtbDdl2pKfdZdxVKYDqOA

tasteeventsbywolfmoon@gmail.com

TEbW_Logga

 

WHISKY ÄR KEMI

IMG_1165

Spritskåpet hos Glen Moray

Ja, det finns dom som säger att Whisky är MAGI – jag älskar MAGI och det kan jag känna när jag dricker en fantastisk whisky – en 30-årig Highland Park, en Cutty Sark som buteljerades på 60 eller 70 tal eller Ardbeg Alligator en tidig Midsommardagsmorgon när solen just gått upp och festen lider mot sitt slut. MEN …….. Whisky är resultatet av hårt arbete och kemi – det magiska ligger i smakögonblicket.

Kanske tappade jag någon läsare nu…… men ni som är kvar, har ni funderat på varför er whisky smakar så bra?

Svaret kan vara;  Den har legat på sherryfat, har hög ppm, är blandad med en lättare grainwhisky, kommer från Japan o.s.v.  Men sanningen är egentligen KEMI (och ni som inte tror mig kan gå in på Box-Whiskys hemsida och titta på deras recept och fatblandningar till deras buteljerangar. Den infon tackar vi Roger Melander & CO för)

Så nu gör jag en koppling till kemiska reaktioner från mältning till mun.

Mrs WOLFMOON´s FÖRENKLADE WHISKY-KEMI

Kornet –  Det framförallt stärkelserika kornet testas om det är redo att komma ur groningsvilan (KEMI).

Kornet stöps (blötläggs)  – Vattnets sätter fart på enzymaktiviteten i kornet.  Vattentemperaturen är viktig och reglerad. (KEMI).

Kornet gror – Ämnen som finns i i kornet från början aktiveras under groningen (KEMI). Enzymerna förvandlar stärkelsen till socker. (KEMI) När kornet grott färdigt är kornet ”modifierat” . Då har stärkelsen förvandlats till lättlösliga dextriner, maltos och glukos. Proteinet i frövitan har omvandlats till aminosyror. Kornet ”andas” under groningen och släpper ifrån sig koldioxid som bildats ur stärkelse och vatten. (KEMI)

IMG_5092

Patrick Van Zuidam – en sann kemist inom dryckebranchen  -visade på sin Masterclass på Maltstock vad olika råvaror, fat och längd på lagringen gör för den slutliga drycken. Spännande nörderi!

Kölning (torkning)- För att inte grodden ska ”äta upp” allt socker stoppas groningen i kölnan, antingen med varmluft eller med torv. Värmen stoppar enzymaktiviteten (KEMI)

Koncentrationen av aminosyror och sockerarter ökas av värmen och mer amylas bildas (KEMI) Det gör den modifierade stärkelsen mer lättlöslig. Smakämnen som härrör från oxidationer av fettsyror, kombinationer av fria aminosyror och värmegradering a s-metylmetionin bildas.( KEMI) (Värme bryter ner  S-metylmetionin till dimetylsulfid som har en klassisk doft av kokt kål – dyker upp då och då i whisky)

Torvrökning ger en egen karaktär till malten då man använder torv som innehåller eteriska oljor, aromatiska kolväteföreningar och komplexa heterocykliska föreningar. (KEMI) Några av föreningarna du kan hitta i torven är folsyra, tryptofan, fenylalanin, tyrosin, kumarin  och antranilsyra. Dessa fastnar på malten och följer med i resten av tillverkningsprocessen. En hel del försvinner, lite blir kvar i destillatet och en del omvandlas till andra ämnen under processen. (KEMI)

Kemisk analys utförs på den färdiga malten. Man mäter ppm enligt kolorimetrimetoden – fenolerna i malten löses upp och färgas in med ett ämne som fäster sig på fenolerna. Sedan bestäms fenolhalten utifrån en provkarta. Dock försvinner stor del av fenolerna under destilleringsprocessen (KEMI)

Man undersöker och hur mycket  det finns av nitrosaminer och etylkarbamatbildande ämnen som är cancerframkallande.

Mäskningen – Vattnet och dess kvaliteter har ansetts om mycket viktig men idag filtreras och renas allt vatten som används p.g.a. föroreningar och hygienkrav. Kemister anser att vattnets påverka är mycket liten.  Men lakningen av den krossade malten är viktig. Där dra man ur smakerna ur malten genom att först blanda maltkrosset med 52-62 gradigt vatten. Då tjocknar stärkelsen (KEMI) och förklistringen bidrar till både amylos och amylopektin.

Enzymeprocesserna sätter igång vid olika temperaturer och då kan man styra om man vill mer av maltos eller dextriner i sin vört. (KEMI)

Förutom de olika sockerarterna som bildas så reduceras de kvävehaltiga ämnena och det protein som finns kvar bildar olika aminosyror, peptoner, albuminer, och polypeptider samt att mineraler och vitaminer löses ut i vörten. (KEMI)

IMG_1162 - Kopia - Kopia

Vörtprovning hos Glen Moray

Vid filtreringen så sköljer man igenom gröpen med vatten tills man lakat ur allt socker.  Dock stoppar man då PH värdet i vörten närmar sig 6. Alltför basisk vört drar med sig många oönskade smakämnen. (KEMI)

Naturligtvis kontrolleras vörten genom kemisk analys.

Jäsning = KEMI – Jästen i sig är oerhört viktig då den förutom omvandlar socker till alkohol så bidrar den med egna enzymer. Destillerijästen (började användas så sent som på 1960-talet och är en mkt nära släkting till bagerijästen) arbetar bra i både sur och basisk miljö och bidrar inte med någon speciell smak men är mycket högförjäsande. Bryggerijästen producerar många egna smakämnen under jäsningen men är långsam och ger mindre alkohol än destillerijästen. Jästen behöver syre för att kunna föröka sig och ta upp allt socker, mineraler och övriga ämnen som finns i vörten.  För lite jäst ger biprodukter som finkeloljor, estrar, diacetyl och svaveldioxid. För mycket jäst gör att jästen tar det jäsbara sockret för sin egen tillväxt.

IMG_1516

Jäskar hos Benromach

Sockret omvandlas till alkohol, kolsyra och smakämnen. Proteiner blir aromämnen, sukros och maltos  ändrar  form och ger flyktiga föreningar. Sist bildas de högre alkoholerna. Vildjäst som finns i vörten ger dofter av kryddnejlika och smak av hostmedicin. Det bildas bland annat estrar, aldehyder fettsyror och fettestrar . Bakterier sätter sin prägel på mäsken. Främst mjölksyrabakterier. Längden på jäsningen spelar stor roll då de kemiska processerna hela tiden fortgår. Något som bildas i början av jäsningen försvinner eller blir något annat en bit in i processen. (KEMI)

Destillationen – Pannornas utformning, kopparplåten och vinkeln på lynearmen gör att olika ämnen får det antingen lätt eller svårt att ta sig ut i den färdiga råspriten. Mycket kopparkontakt ger en renare sprit.  Temperaturen under destillationen och på kylvattnet gör stor skillnad på slutresultatet. För hög värme i pannan ger en kortare destillation med sämre rening av destillatet. Det samma gäller kylvattnet – ju kallare vatten desto större reningseffekt har kylningen. (KEMI)

Kopparpannan kräver minst 2 destillationsomgångar då man i första omgången får ut ett lågvin med ca 20% alkoholhalt.  Detta lågvin blandas med huvud och svans från den andra destillationen och man har då en lågvinsblandning med 25-30% alkoholhalt  och denna blandning innehåller hundratals kemiska ämnen som ska urskiljas i den andra destillationen.

Man delar upp destilleringen i huvud, hjärta och svans. Där man i korthet kan säga att huvudet är giftigt och alkoholstarkt, hjärtat är där de goda smakerna sitter och i svansen kommer de lite tyngre smakerna och alkoholen är låg. Detta beror på hur flyktiga ämnena i mäsken är. Hur stort hjärtat skärs, d.v.s. hur mycket av huvud och svans du väljer att ta med i din råsprit, beror på vilken karaktär du vill att den ska ha. Congeners kallas de smakbärare som ger destillatet sin karaktär. (KEMI)

IMG_1510

Pannorna hos Benromach

Lagringen – här bestäms den slutgiltiga smaken på destillatet genom fattyp, temperatur och hur länge whisky får mogna på fatet. Kemiska reaktioner mellan syret of luften gör att alkoholen oxiderar. Ev. unkna och spritiga karaktärsdrag minskas genom att fatet utvidgar/drar ihop sig efter temperaturväxlingar och beroende på luftfuktigheten och spriten vädras. (KEMI)

Ekträet och träkolen i de brända faten drar till sig orenheter och bidrar med träsocker och tanniner.

IMG_1449

Olika hårt kolade fat hos Benromach

Beroende på vilka congeners man valt att ta med i råspriten så blir det en kemisk växelprocess mellan råsprit och fat. Koppar som kommer med från destillationen fungerar som katalysator och sätter igång reaktioner tillsammans med syre. Väteperoxid, ämnet som då uppstår, angripet träet årsringar där ligninet oxiderar och bildar aldehyder som i sin tur autooxiderar med syre som i sin tur……. Ja ni fattar (KEMI).

Så lagringen både ger och tar bort smaker i den blivande whiskyn i kemiska processer.

IMG_1246

Lagerhus hos BenRiach

Buteljering – 40% är minimum för alkoholhalten i whisky. Det betyder att mycket whisky vattnas ned från fatstyrkan som kanske ligger på ca 55 % när lagringen är klar. Alltså vatten och whisky gifts ihop innan buteljering. (KEMI)

Spädningsvattnet är renat vatten utan mineraler. Det för att inga ämnen ska reagera med den färdiga whiskyn. (KEMI)

Kylfiltrering går till så att man kyler whiskyn och filtrera bort de oljor som kan gen en dimmig dryck när man blandar den med vatten eller is. En del smak och doftämnen samt en del färg försvinner i den processen som är både kemisk och mekanisk.

Färgning av whisky är också kemi. Man tillsätter sockerkulör i valfri mängd främst för att få en utseendemässig kontinuitet på destilleriets basprodukter.

IMG_1377

Här provar Mrs Wolfmoon färgad-ofärgad samt kyfiltrerad-ofiltrerad whisky mot varandra hos Gordon & MacPhail

Dricka whisky – I munnen händer det hela tiden saker.  Hur whisky smakar beror på vad du ätit innan och vad du äter till din dryck. Det handlar också om ifall du vattnar din whisky eller inte. Vattenlösliga smaker behöver kanske en droppe eller två i glaset för att utvecklas medans en del alkohollösliga smaker försvinner vid vattning. (KEMI)

Men det är du själv som väljer när, var och hur du dricker din whisky för det är i din mun som det skapas MAGI!IMG_5160

Mrs Wolfmoon botaniserar bland olika destillat!

Ni som vill se och höra mer av mig, Mrs Wolfmoon, eller vill boka en provning, hittar mig på:

Face Book – www.facebook.com/TasteEventsByWolfmoon

Youtube – www.youtube.com/channel/UCUxtbDdl2pKfdZdxVKYDqOA

tasteeventsbywolfmoon@gmail.com

TEbW_Logga

Well made but plain. That could be it, over and out.  tussail

But maybe I should explain myself a bit. Glenmorangie is a very well known name. People who “have heard” about single malt whisky but aren´t “in to it” know the name. (And Laphroiag)

For people who drink single malt whisky it is often a favorite with its high drinkability and clean taste. For those who like different cask expressions it’s a must have, well not Tùsail but all the other limited cask finished expressions.

For me it is a tasteful adventure with the cask finishes and I really like the experimental touch to it. I don’t mind if it is a bit crazy and I don´t think cask finishing is cheating.  BUT …… a limited release with a  wild and crazy finish is not just about taste. It is about money. How many original 10 yo Glenmorangie do the fans buy?  One every now and then. Maybe two a year or so. With 3-4 limited releases you catch them in the “must have” net and they start to collect. Great! Money to the distilleries gives them opportunities to keep on distilling and give us new expressions. That is ok!

glenmologgaI´ve been thinking about Glemorangie and why I don’t fall for it. Sometimes you just get something in your head and you can´t get over it. I do like the Lasanta, Nectar D’or, Quinta Ruban and Signet is good but overprized for me. It´s not that I dislike Glenmorangie – it’s just plain.

Don´t get mad now – that is my palate. You might love and adore any whisky you like and especially Glenmorangie since that is what we are talking about now. Lots of people do. That is a fact!

So when I had the possibility to participate in a Glenmorangie tasting held by David Francis from BevNordic, Moet/Hennessy

I just had to give it a go. We tasted The Original, Tùsail, Nectar D’or, Lasanta, Quinta Ruban and 25 YO. But here I will focus on Túsail because the story behind it.IMG_4229

Glenmorangie Tùsail is made from an old kind of barley – Maris Otter, a high quality brewing malt with more protein and less starch than commonly used barley. From what I have always heard, the barley doesn´t give much taste at all to the whisky.  You just want it to be full of starch that can become sugar for the fermentation to create alcohol. Glenmorangie Tùsail is said to carry the taste of that old kind of barley which means it will taste as the “good old whisky” did. The kind we dream of! It is floor malted and the protein is said to give more taste. I´ll give them that! And it is good that some distilleries keep up the floor malting tradition ( if just only by buying floor malted barley) and use barley that is rare (mostly because it is hard to grow in Scotland ….or for the lack of starch). But again – what does it actually do to the taste?maris Otter I´m not a chemist or a master distiller but I really want to know what the Maris Otter proteins brings to the final taste of Tùsail. Feel free to explain it to me. As Winston Churchill said “I´m always ready to learn, although I do not always like being taught.”!

Here are my thoughts on Glenmorangie Tùsail:

Nose: Pear, malt and vanilla, somewhat sharp but full bodied. Softens up with water.

Palate: A bit peppery, dry and a little sharp. Sour fruits and pear. Gets sweeter and fuller with water.

Finish: Peppery and some wine. Some bitter oak. Maybe a hint of coffee and vodka?!! With water the finish gets soft and short.

Basically I find it to be the 10 YO with another 6% added to the ABV. It is more powerful and has a depth the Original doesn´t have….but it feels more like the ABV carrying some congeners than anything else. Easy drinking.

I wanted to like the Glenmorangies. They are so well made, you can taste that but I find them “beige”. That means plain to me and none of them really ticked my boxes.  Will still keep on tasting Glenmorangie expressions when I stumbles over them though ( Hello Maltstock) and maybe I find one that gets me going.TEbW_Logga

200 years – That`s a long time. Ardbeg DistilleryArdbeg has a long history but if it had been a human it had been dead and resurrected  a few times – a miracle! One of the resuscitative efforts is the Ardbeg Committee and it is a great idea. It’s a worldwide fan club and in Sweden we go berserk about peated whisky and Ardbeg in particular.

As a Committee member I feel special…or at least I felt special when I could buy the Rollercoaster Committee release.  I imagined that the Committee members over the world could somehow sign up for the committee releases and  get those precious beige labeled bottles…… but no….. not in Sweden anyway. I have ideas how that could be done…….. (call me Moet/ Henessy). So I´ve lost that special feeling. I still adore Ardbeg though.

It´s not the greatest whisky I´ve had but generally you know what you get (except the age of the whisky) and I like what I get. In Sweden we are quite lucky to get a lot of bottles to “systembolaget” (our state controlled monopoly for selling alcoholic bevarages).  So I think I got my hands on all the Ardbeg Day releases. And drunk them as well…. I´m not really a collector but I do get a bit crazed over some bottles!

We will see if we can get a bottle or two of Perpetuum,  the Ardbeg Day release for 2015 – with the distillery celebrating 200 years. If not it´s not the end of the world I suppose….but still,  I´d like one.

I celebrated Ardbeg Day in The Ardbeg Embassy in Hässleholm, Sweden. Since  David Francis from BevNordic and Moet/Hennessy was booked for another “Day” tasting we got the opportunity to be the first bunch to official taste Perpetuum in Sweden.IMG_4250

David guided us through 5 expression of Ardbeg or you could say six since we got to try the Ardbeg 10 in the non alchoholic” Haar” expression. Haar is the gaelic name for the Islay fog and the name of the machine in which Ardbeg Ten is “bouncing” around on soundwaves until it makes a fog where all the taste of the whisky os captured but no alcoho is leftl. We inhaled the smoke through a straw. As a non smoker my first try was a bit coughy  but the second try let me taste all the flavours in a strange way through the straw. I kind of liked that!IMG_4240

The Ardbeg Day Tasting Line Up in Hässleholm:IMG_4238

TEN

Auriverdes

Uigedail

Kildalton

Perpetuum

 

Kildalton was great. I really liked it but don´t think I ever buy it…it is too expensive. Perpetuum (half the price) is almost as good. Auriverdes surprised me beeing a bit dry in the mouthfeel and I didn´t find the coffee notes I know I found in it before (especially at last years Ardbeg Day celebration at the Embassy in Stockholm). Uigedail is a must have in the whisky cabinet even if I find Corryvreckan  one notch up!

So here is Perpetuum –  as it turned out last in this line up:

Nose:  Toffee, butterschotch fudge, melted butter almost burnt, some fruit and bitter citrus. With water- fresh vanilla. Not much peat/smoke.

Palate: Lots of sweetness, fruits and vanilla. Peaty but not so much.

Finish: White pepper in sweetnes. Long and with a soft peatyness.

It had a fullness in the mouthfill and was less peaty than the rest in the linup. The others had some heat in the palate or the finish. Here you could find white pepper but not the chili sting. What I can say about the tasting is that the whisky spent a looong time in the mouth. Wich one of the five we tasted it was,  I do not know, but I it lingered for quite som time. A sweet peatyness that is lovely. Maybe Perpetuum is found more peaty/smokey if it stands on it own.

We will see what the next few years have in store for Ardbeg. If it can breath on it´s own or if there will be need for Another round in the life support machine. As it is now I would think the hype is big enough for Ardbeg to stand on it´s own and expand. But you never know when the bubble bursts. In this case it will spread a sweet peaty scent in the air if it happens. But I look forward to new expressions and maybe not only extremely hyped and limited ones. Affordable would be nice!TEbW_Logga

Age matters….IMG_4206 In whisky, in life and in cheese! Well age matters a lot and sometimes older is better other times the young is the best. Who would like a glass of old milk?

I do like a lot of NAS whiskies as well as the age stated ones. An Invergordon only 9 years old from Svenska Eldvatten is marvelous while I´m not too happy about the 30 yo Glenfarclas.  It does look good to show off old, expensive and rare stuff but to my opinion it´s not always better.

This time I put together two lineups to celebrate 21 years of engagement and 25 years together with my husband – Mr. Wolfmoon.

And it delivered…..Wow what lineups it was. So in this case age was good.

The 21 yo lineupIMG_4191

Springbank OB

Old Pultney OB

Bunnahabhain Whiskybroker 1991

Imperial TWA 1990

Craigellachie 1973

Mortlach Signatory 1991IMG_4195

Glendronach Single cask oloroso The Nectar 1993

They were all great. For me the Old Pultney was the best and Bunnahabhain the weakest with a little artificial tone to the taste, but all really enjoyable. A lot of “old whisky” notes in them with the Glendronach being the most heavily sherried one and Springbank the only one with a hint of smoke.

Old Pultney 21 yo OB

Nose: Fruit, full bodied vanilla and fruit. Some oakiness. Old Whisky notes. With water a bit lighter more fruity and some sweetness.

Palate: More of the Old Whisky. Smooth and Full-bodied.  Vanilla and light oak and lots of sweet fruit. With water the lightness from the nose follows in the taste as well.

Finish: Long and lingering. Lighter with water but still hanging on.

Tasting Whisky in different places gives you a different experience of the whisky. Sitting in the sun, by the sea, with the love of your life takes the tasting to another level. Still I do think that this was a lineup of 21 yrs old that is top notch. Anyway it was a fantastic way to celebrate 21 years of engagement to my Mr. Wolfmoon.IMG_4193TEbW_Logga

MrsWolfmoonsWhisky

med lagerhusUp in the north of Sweden You can find BOX Distillery. They make the most marvelous “White Dog” you can imagine. Fruity, full of flavor and with a high drinkability.

It´s beautifully located, have all the water resources it needs and have the most dedicated people working with the product, from idea through finances to creating the whisky.

The team seems happy and supportive. They invite people to interact in many ways like the BOX Whisky Academy, spoiling their ambassadors with treats and exclusive offers (Mackmyra  –  you could learn from this!) and spend hours and hours out in the country spreading the BOX evangelism through tastings and fairs. ankareSelling “Ankare”, casks about 40 liters of all different kind of high quality oak, to enthusiastic whisky people wanting to own their own whisky cask. . Brilliant marketing I would say!

So – brilliant marketing, fabulous location, engaged people and a…

View original post 606 more words

med lagerhusUp in the north of Sweden You can find BOX Distillery. They make the most marvelous “White Dog” you can imagine. Fruity, full of flavor and with a high drinkability.

It´s beautifully located, have all the water resources it needs and have the most dedicated people working with the product, from idea through finances to creating the whisky.

The team seems happy and supportive. They invite people to interact in many ways like the BOX Whisky Academy, spoiling their ambassadors with treats and exclusive offers (Mackmyra  –  you could learn from this!) and spend hours and hours out in the country spreading the BOX evangelism through tastings and fairs. ankareSelling “Ankare”, casks about 40 liters of all different kind of high quality oak, to enthusiastic whisky people wanting to own their own whisky cask. . Brilliant marketing I would say!

So – brilliant marketing, fabulous location, engaged people and a loads of competence – now over to the whisky itself.

They call their first releases”The Early Days”. In that range you have The Pioneer, The Challenger, The Explorer  (june 2015) and The Messenger (december 2015). They also released The Festivle 2014 and Festival 2015 will be relesed in the end of June 2015 when they have their own BOX Whisky Festival at the distillery. They invite friends as well so there is a wide range of whiskies to taste at the festival. In January the released 700 bottles of Archipelago – exclusively for the visitor at the Floating Cinderella Whisky Fair. Well I saw blood in the line for Archipelago….. The Box bottles are very hyped and big collectors items. So unfortunately I have´nt got my hands on any but the Archipelago – and No, I didn´t bleed to get it!

Oops, almost forgot – Box tries to educate us whiskylovers as well – I did get my hand on their Advanced Masterclass No1: Its about oak and charring the casks. Haven´t got the time to sit down and taste/work with it it but I will. Probably first “open” then “blind” to see if I learned anything about the levels of charring and their impact on taste in whisky.

Now here is my (3rd) take on:glas

The Pioneer NAS 48,1%

A vatting of many different casks:  50 % unpeated whisky 3 yrs on bourbon-ankare (40 litres) 35 % peated  whisky (31ppm) 3 yrs on bourbon-ankare (40 litres) 15 % unpeated whisky 2 yrs on 200-litres bourboncasks +1 yrs 100-litres new Swedish charred oak casks. Natural colour and non chill filtered.

Nose: Oaky and feinty. A bit of plum spirit. Baked apples with a hint of “peel”bitternes and something wine like. Some soft smokiness. With water the smoke disappears and gives room for acidity, fruit, feints, and wine.

Palate:  Young, a bit messy but not to sprawling. Sweetness, liquorices, black pepper some violets and a bit feinty in the back. Water doesn´t make it better or worse – just different. It opens op for some fudge and that is nice.

Finish: All of the above follows….but suddenly saffron…..lots of saffron lingers on and on when the glass is empty. Strange but not amiss.

I AM SURPRISED

The Pioneer was not a hit when I tried it the first and second time but now – Wow I like this young little feisty one! It is complex in its youth….. What could possibly have changed from when I tried it a first? Air…… This sample came from an opened bottled but not opened for long and not so much taken from it. It had been poured into a sample bottle and then into my glass for a 15 min rest or so. Could air be the thing? Tried it the first time in late spring (like now) and then in the summer….and not blind….Was my expectations too high? Loved their white dog, 7 months spirit and the “almost there whisky” 2,7 yrs old.  When I knew what I had in the glass it couldn´t live up to it? I don´t know, but I am obliged to change my mind am I not? I do that now – I find an aired dram of BOX single Malt The Pioneer very drinkable. 83 Points (or something…I´m not too fond of points really)!

Want to know more about BOX Swedish Single Malt – go to their homepage, mostly still in Swedish – change that asap BOX – (or send me a mail me and I´ll translate it for you)  http://boxwhisky.se/ Box_Logotyp_Pos_Highres

Maybe you will meet The Explorer here on Mrs Wolfmoons Whisky sooner than you think!

TEbW_Logga

tasteventsbywolfmoon@gmail.com

 

I both like and dislike sherry matured whiskyIMG_4163

and for me sherry cask bottlings range from top notch to bottom. The SMWS Ben Nevis “Hot Toddy”  (see the advent calendars) was one of the worst whiskies I ever had. The 14 yo Akashi – very strange and even one of my favorite distilleries Glendronach makes sherry matured whisky with the “Rancid butter mushroom sour washcloth notes”…. Not for me!

Therefore I can´t say I loooove sherry whiskies – they come in all shapes considering nose, palette and finish.

Talking about finish –When we you read sherry finish you can find that it could be a 12 yo whisky finished in 1st fill sherry cask for 3-6 months or so. The first eleven and a half years it spent in an “ordinary” ex bourbon cask. Is it cheating to do this? Well it is up for discussion but I see it as putting in the last salt and pepper when you are cooking a dish. That last dash of salt is what makes the dish become perfect.

Now the two Japanese Whiskies from Suntory, Yamazaki Sherry Cask 2013 and Hakushu Sherry Cask 2012 are both solely matured in sherry casks and they are both  NAS whiskies as well. It´s a fight between siblings. Hakushu being the lightly peated one but both at the same ABV 48%.

The Yamazaki sherry cask was named “World Whisky of the Year” (i.e. best whisky in the world) by Jim Murray in the 2015 Whisky Bible. I do not agree….. but that is another story!

Here is my take on them:

Yamazaki Sherry Cask 2013 IMG_4166

Nose: Raisins, dried fruit, wine (berry-wine), sweet.

Palette: Soft, a bit closed spirit at first, softens out and becomes more wine like. Sweet and full of dried fruit. Cherrystone notes. Oak bitterness, With water some liquorices appears, the berry wine comes forward

Finish: Some bitterness, the berry wine notes comes back. With water it opens up for the rancid notes. Fairly short finish.

 

Hakushu Sherry Cask 2012IMG_4164

Nose: Soft Peat, sweet fruits, some raspberry liquorices sweets. With water it opens up for more fruit and body. Maybe some soap.

Palette:First I get mushrooms (in a good way), Liquorices, softly peated spirit, dried fruit. Sweet. Water makes it thin. No improvement.

Finish: Light rancio, liquorices. Something herb like. Salty. And raspberry. It lingers quite long. With water it disappears quickly.

For me the Hakushu win this one. Because I´m not too fond of that berry-wine touch! Again we all have our own taste and as I said in the beginning…. The sour sherry notes with rancid butter and mushroom  is not for mer. Neither too much of the cherry stone notes or heavy sulphur but sulphur is not an issue here.

There are sherrycask matured whiskies out there that is more enjoyable!

Keep on looking!

And let me know when you find one.

TEbW_Logga

Wanted to start this year with a few thoughts about memorable drams. The reason is that I lost a friend quite recently and it makes one wonder and remember things.

So the first dram to remember is Ardbeg Alligator. Image

It was late (or early), a Magic Midsummer Night. The light outside was turning greyish to announce that the dawn was about to break. Then Mrs.Wolfmoons sensitve nose found a streak of peat in the wind which only could mean that Mr.Wolfmoon had poured one or two drams of that precious new Ardbeg. As you all know I am a responsible person when it comes to drinking ( 😉 ) and through all those years of partying my motto has been After midnight – Only water! – So I thought that pouring a precious dram att 3 o´clock in the morning after a night of heavy partying was a waste of good whisky!

Did I get grumpy? Oh yes (as always…. I´m a grumpy old lass)! Did I nag? Again yes! But I can see the picture of my lovely friend wrapped in a fleece blanket on our patio, half asleep and sniffing that dram for an hour or soo with a few Mmmmmm…. accompanied by Mr.Wolfmoons -One could sit here and sniff this all night! And we did! Till 5 in the morning as we always used to do after those Magic Midsummer and New Years Parties. Today I´d scour all the whiskysites and auctions to get another bottle if I only could give it to you!

Ardbeg Alligator is for You, Annica!

What got me in to this mess that is the Whisky World was a Mackmyra Reserve.IMG_1702

 My friend Roger was going to collect somthing like 57 or 58 bottles of a sherrycask matured Mackmyra Reserve at Juuls in Copenhagen. All the bottles ended up on my parents kitchentable and I was one of the first to taste it. It stunned me! It was like nothing I ever tasted before and it dragged me into the Whisky World forever.  I´m going deeper and into darker parts of the Whisky Labyrinth and I like it. That first Mackmyra will always be there to remind me of the beginning, the origin and how it all started! And since I didn´t start my whisky journey with classic “Scotch”or aged maltwhisky my taste is wideopen and I can explore the tastes without any prejudice.

Thank you Roger for being my first guide into the magic of malt whisky!

(It is not “that” bottle in the picture…didn´t take many bottlephotos back then. Guess how may bottlephotos ther are in my cellphone right now?….)

Glen Grant 1955 (Gordon & MacPhail)glen grant

I had the opportunity to taste the Glen Grant from 1955 at Stockholm Beer and Whisky Festival 2012. I had not been drinking many older whiskies and probably none more than 25 years old. This bottle is matured for more than 50 years so it was a big jump from young to old. And I was stunned! Again! What was most fascinating was that the taste lingured on and on. Even after a hamburger with onions and I brushed my teeth it came back!   It opened my eyes (and tastebuds) for older and more matured whisky. I still don´t think that older always is better (had some really awful old ones) but it is interesting to explore age and maturation and nothing beats a good old maltwhisky.

The Glen Grant from 1955 – is for the classic and age!

So Mrs.Wolfmoon has managed to write a Whisky blogpost without any tastnotes. Again!
I was thinking about writing more tastenotes in the blog in 2014 but that is more a New Year´s Intention than a New Year´s Resolution. Anyhow, there will be more blogposts in 2014 – that IS a Resolution!