Archives for category: Drycker

symposionhot_logo_large3

 

 

Att Malmöbaserade Symposion under många år varit ledande importör av kvalitetsdestillat är ingen hemlighet. Då och då har de lanserat en exklusiv whisky för lite större pengar som lockat samlare och storköpare. Men aldrig har de väl satsat så stort på dessa lyxbuteljeringar som nu. För något annat tycker jag inte vi kan kalla dem. 20 buteljeringar från nutid till 1940-tal från strax under 600 kronor till strax över 53 000:-

Alla Buteljeringarna kommer från anrika Gordon & MacPhail i Elgin.

De har gigantiska lagerhus med fat från efterkrigstiden som noga hålls under uppsikt i samplerummet och såklart avsmakas med jämna mellanrum. Ett av de fat som nu kommer till Sverige som en buteljering är från 1948. Mäktigt tycker jag.

Så här lineupen ut som Symposion lyckats få ihop med Gordon & MacPhail:

G&M Speyside Collection 1970-tal

Strathisla  1970  43%  44 yo, 8576:-. Nr: 85861-01

Strathisla  1972  43%  40 yo, 8037:-. Nr: 85556-01

Longmorn 1973  43%  42 yo, 7807:-. Nr: 85517-01

Linkwood  1973  43%  40 yo, 7807:-  Nr: 85866-01

 

G&M Speyside Collection 1960-tal

Glen Grant 1961 40% 53 yo, 13 844:- Nr: 85416-01

Strathisla    1961 47% 52 yo, 28 951:- Nr: 85683-01

Glen Grant 1963 40% 50 yo, 11 998:- Nr: 85536-01

Strathisla    1964 43% 48 yo, 12 063:- Nr: 85234-01

Strathisla   1965  43% 50 yo 11 473:-  Nr: 85001-01

 

G&M Speyside Collection 1950-tal

Mortlach    1954 43% 58 yo, 28 318:- Nr: 85810-01

Strathisla    1954 43% 59 yo, 28 318:- Nr: 85217-01

Glen Grant  1955 40%  57 yo, 23 741:- Nr: 85514-01

Smith´s Glenlivet 1955 43% 50 yo, 25 472:- Nr: 86993-01

Glen Grant  1958 40%  54 yo, 18 477:- Nr: 87737-01

 

G&M Speyside Collection 1940-tal

Smith´s Glenlivet 1958 43% 62 yo, 53 010:- Nr: 82915-01

 

Och vi som inte har massor av slantar att lägga på en enskild buteljering kan få hänga med på tåget genom att testa de lite yngre buteljeringarna från Gordon & MacPhail.

Hur roligt kan nu detta vara?

Ja, de allra flesta fattar att gemene man/kvinna, t.ex. en ensamstående förskollärare med 2 tonårsbarn, inte kan köpa sig en 8 000-53 000 kronorsflaska för att smaska i sig på lördagsmyset. Hur tänker Symposion där? Jag har faktiskt inte frågat men jag frågade Steven Cameron från G & M när jag fick möjligheten att intervjua honom efter MacAllan Speymaltprovningen på Cinderella Whisky Fair i februari. Han sa att han tänkte att klubbar kan köpa in de dyrare flaskorna och på så sätt får flera personer smaka whiskyn som annars blir ett samlarobjekt i någons låsta skåp.

Om nu någon klubb får chansen att köpa en av dessa fantastiska utgåvor så gör det. Håll en provning med standardbuteljeringar från destilleriet och toppa med en cl av någon av dessa fantastiska buteljeringar som vi alla ( japp, det hjälper inte att man säger att _Nej…sånna flaskor bryr jag mig inte om…… Erkänn att du vill …..) vill smaka!

Men som sagt, jag fick möjlighet att prova dessa lite yngre buteljeringar som man valt att lansera för oss ”vanliga dödliga”. Och jag tycker ni som har en liten slant över ska ta chansen och införskaffa en av dessa. Alla funkar och gillar man tung sherry är Mortlach, Longmorn och Glen Grant klockrena.

G&M Speyside Collection Yngre Buteljeringar – alla med tungt sherrypåslag.

Linkwood  15 yo 43%  845:-  Nr: 86819-01 Fruktighet med sherryavslut

Mortlach   15 yo 43%  845:-  Nr: 85843-01 Svavel och kryddighet

Nedanstående buteljering skall finnas tillsvidare på Systembolaget.

Strathisla  2005  43%  695:-  Nr: 85000-01 Frukt och kryddighet.

Glen Grant 2008  43%  585:- Nr: 85101-01 Päronkaramell med en touch av överskottsbolag.

Longmorn 2002 43%  825 :-  Nr: 85178-01 Fruktig och med tungt sherryavslut.

Fler smaknoter hittar ni på Lill-Lördag med Mrs Wolfmoon eller nedan:  https://www.facebook.com/mrswolfmoonswhisky/

Symposion hittar ni påwww.symposionhot.com

 

Hos dem hittar ni förutom Gordon & MacPhail – NIKKA, Springbank, Cadenhead, Benromach, Compass Box, Jack Wieber, Liquis Sun, Malts of Scotland, Silver Seal, The Nectar, The Vintage Malt Whisky Company och Sansibar. Sedan hittar ni också Cognac, Armagnac, Calvados, Vodka i världsklass. Tål att kollas in.

 

monter2

Det är några år sedan sist jag hade förmånen att stå bakom montern hos Symposion och första mässan, 2012, hade vi över 250 olika buteljeringar bakom ryggen.
Skräckblandat och underbart! Utbudet har inte blivit sämre. Dock har konkurrensen ökat och idag finns det många fler aktörer på marknaden som introducerar nya buteljerare för den svenska publiken. Men jag tror att man tryggt kan säga att med Gordon & MacPhail i sitt stall så är Symposions ledande roll som importör ganska säker. För lagerhusen i Elgin går inte av för hackor och det visar ju ovanstående släpp. Så ge er ut och botanisera bland G&M Speyside Collections, kanske främst för klubbarnas räkning. Och hör av er till mig när en provning erbjuds. Jag kan tänka mig att smaka alla dessa buteljeringar med glädje (….så länge mina guldpengar räcker).

Följ gärna Lill-Lördag med Mrs Wolfmoon på:

 https://www.facebook.com/mrswolfmoonswhisky/

Och vill ni boka en provning med mig, Mrs Wolfmoon, så maila på:

tasteeventsbywolfmoon@gmail.com

TEbW_Logga

Parts Per Million – i detta sammanhang handlar det om fenoler. Fenoler som ger rökighet i whisky.

torveld

Brinnande torv!

Ni vet att en gång i tiden var all whisky mer eller mindre rökig……. För att det fanns inget annat sätt att stoppa kornet från att gro än över öppen eld och röken var olika beroende på var i landet (Skottland) du befann dig. På öarna använde man sig av torv eftersom det inte fanns särskilt mycket träd. Torven användes även inåt land men där var sammansättningen i de hoptryckta växtdelarna en annan.  Det gav den färdigrökta malten olika karaktär och i förlängningen fick whiskyn sin grundsmak från kölningen. Sedan spelar ju jäsning, pannform, lagring och buteljering stor roll i smaken men nu pratar vi peat-reek.

IMG_4240

Ardbeg är innovativa – här kan vi “röka” Ardbeg 10 förångad till Haar – dimman på Islay! Som ickerökare hade Mrs Wolfmoon lite svårt med inhaleringen men fick till det på andra försöket. Det var lite skoj men här ska vi inte förånga någon Ardbeg – den ska drickas!

Så kom möjligheten att torka kornet med varmluft från oljeldade pannor. Så under 1960-talet valde många mälterier att gå över till denna metod. Med oljekrisen blev naturgas ett alternativ på 1970-talet. Och så skulle rökig whisky kunnat ha varit ett minne blott – om det inte vore för smaken! Ja, det fanns ett utbrett önskemål om rökig whisky troligtvis baserat på tradition. Tack och lov säger jag som gillar variation i min whisky.

port ellen maltings

Det något osensuella men ack så viktiga Port Ellen Maltings!

I Sverige har Ardbeg ett starkt fäste. När destilleriet hängde på fallrepet startade man en egen kommitté och Sverige hör till de länder som har flest medlemmar i den. Vi får också en stor tilldelning av de limiterade utgåvorna som Ardbeg släpper. Vi Svenskar var tidigt med på banan när whiskyboomen på 90-talet slog till och den rökiga whiskyn blev kult.

Islay. Bara det är Islay. Jag gillar bara Islay-whisky. Har ni hört det någon gång? Jag har det. Många gånger.  Så när Supenova och Octomore kom blev många Rök-Nördar hejdlöst glada (jag med)! De flesta vågar sig på annan Single Malt Whisky men en del blir kvar på Islay och det är OK. Man får hålla sig i sin ”Comfort Zone”. Och jakten på PPM fortsätter. Till somligas glädje och andras förtret. Själv är jag ute på smakäventyr hela tiden. Det senaste var en kamp mellan Octomore 7:2 och Supernova 2015 men mer om det kan du se här, Lill-Lördag med Mrs Wolfmoon: https://www.youtube.com/watch?v=rEX0GY7FKIA

Hur gick det nu till när Jakten på PPM drog igång?

Så här har jag hört (och en bra historia är ju bättre än en sann eller hur det nu var…):

Jim McEwan och Mickey Heads satt i nån av Islays barer och tog en ale ihop efter en lång arbetsvecka. Kanske hade man tagit med sig Dr Bill Lumsden också…… Man var ense om att rökig whisky var på uppgång och framtidens kassako. Bruichladdich satsade på Port Charlotte som komplement till sin lättrökta core range och Ardbeg jobbade oförtrutet på med sin rökiga whisky och knöt kunderna till sig genom kommittén. Då kläckte nån av dem idén att göra en tokrökig Whisky. Undrar om inte vi kan göra en ännu rökigare sa den andre….. och sagt och gjort.

Octomore Futures på 80,5 PPM och 46% destillerades 2002 och släpptes på marknaden 2008.

Ardbeg Supernova som kom 2009 hade en PPM på  ”över” 100 och en procent på närmare 60 (58,9%).  Dr Lumsden sa lite kaxigt: –It’ll sort out those who were complaining about Blasda!

Så var Machotävlingen igång. Rent PPM mässig så vinner Bruichladdich med Octomore 6:3 på 258 PPM. Försäljningsmässigt tror jag båda destillerierna har fått en nätt liten vinst. Och smakmässigt då? Ja, smaken är som baken. Som vanligt!

orpheus

Under en kort stund trodde jag att denna var en “must have” för sitt röda plåtrörs skull! Men så öppnade jag de andra Octomore-flaskorna jag hade hemma och kastade rören. Så behövde jag inte köpa den här!

Jag personligen dricker gärna både Octomores och Supernovas. Sen vet jag inte om jag tycker att de är så väldigt prisvärda med Supernova 20015 på sina 1499:- på Systemet. 995:- för en Octomore på Travel Retail känns ju bätttre…..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En av Mrs Wolfmoons Ardbeg-vertikalprovningar! Corryvreckan står sig alltid bra!

Hur som helst – Fenolerna som spelar så stor roll i rökigheten kommer från torvens eteriska oljor.  Bland annat kan man hitta föreningar som fenylalanin, tryptofan och folsyra. I sitt renaste tillstånd bildar oljorna vita kristaller som är intensiva i sin tjär- och röklukt och har en brännande smak. Efter destillationen finns en del av dessa oljor kvar i whiskyn och ger den typiska rökprofilen. Hur du skär hjärtat spelar också roll. Huvudet vill man bara ha lite av – annars blir man sjuk av spriten…… Sedan ska pannan ”ticka och gå” i sin förutbestämda takt. Om det går för snabbt kommer mängden och typen av smakbärare (congeners) att förändras och då ändras även smakprofilen på whiskyn. Hjärtat är den bästa spriten. Klar och smakrik. Och vill du ha lite ”skitig” sprit med rökighet så tar man med lite mer av Svansen som kommer sist i destillationen.

För er som är intresserade av kemin så är de viktigaste ämnena för röksmak/doft  i whiskyn: isomeriska kreosoler, xylenoler, 3,5-dimetylfenol,  och 4-etylfenol. Minimalt med andra fenoler t.ex. guajakol ger en stark tjärsmak vid redan låga halter.

Av fenolerna i malten så är det bara ca 2/10 som kommer med i spriten MEN ett ämne som ger litet utslag i PPM mätningarna kan har stor effekt på smaksinnet så exakt hur stor effekt fenol-förlusten har på smaken vet man inte.

Så kommer vi till åldern på whisky eller egentligen lagringen. Jag har hört folk prata om  äldre Islay whisky som om att nu jävlar ska vi smaka det rökigaste som finns…… Men tji fick ni! Efter 10 års lagring sjunker fenolhalten med 30-50%. Lägg då till 8 år till på en Laphroig – från 10 år till 18 år och var hamnar man då? Älskar ju Laphroig 18. Fyllig, balanserad, rök och tjära integrerad med sötma och mogen citrusfrukt. Men vill jag ha en rökig käftsmäll så är ju 10:an bättre och jag dricker gärna en oberoende Laffe 8-12 år när jag vill att det ska hetta till!

Så tipset för att lägga ner det rökigaste bytet i Jakten på PPM är en ung Islaywhisky från Ardbeg, Laphroaig eller Lagavulin. Eller kanske en Port Charlotte från Bruichladdich.  Om fäller du en multitaggare som Octomore eller Supernova behöver det inte betyda att du tycker den smakar rökigast. Och vilken som är roligast att jaga….. ja du…. Samlare bör göra sig besvär och fånga de limiterade släppen såklart. Vi andra ….. vi kan nöja oss med core range och oberoende buteljerare som vi snubblar över. Det kan vara minst lika smakrikt!

Ni som vill se och höra mer av mig, Mrs Wolfmoon, eller vill boka en provning, hittar mig på:

Face Book – www.facebook.com/TasteEventsByWolfmoon

Youtube – www.youtube.com/channel/UCUxtbDdl2pKfdZdxVKYDqOA

tasteeventsbywolfmoon@gmail.com

TEbW_Logga

I always say I never tasted a bad Japanese Whisky. That´s not entirely true ……

yamzakiBut let’s start from the beginning. Yamazaki 12 from the biggest JapaneseWhisky company – Suntory – was my first Japanese dram. I don’t know when or where but suddenly I and Mr.Wolfmoon had a bottle of it. Very exotic. And good as well. One of the best whiskies we had tasted at that time. We also got our hands on a Yamazaki sherrycask. Many years ago. Probably in Copenhagen, Denmark at Juuls Vinhandel. So we got interested in world whiskies and tried some 12 yo Hakushu also from Suntory the most famous Whisky Company in Japan.

All Japanese whisky we tried was good ….until ISAWA 10 yo single malt. But how bad it IMG_1987 - Kopiais? Well this opinion is divided….. Some say horrible (I saw many twisted faces at www.maltstock.com –  experiencing this single malt) and some say strange, some say interesting. The ladies seems to be more tolerant to it. Me myself am a little of all of the above! Mostly it tastes like leather. Not a little leather. Just leather. Or as Mr. Wolfmoon said: Isawa – freshly pressed cowboy hat-juice !

Anyhow, this fascination of world whisky made me want to taste more Asian whisky. Kavalan and Amrut. More of The Suntory range. And I also had the opportunity to try a lot and work with the Nikka range when educating myself to Tutor of Fine Spirits.

The European interest in Japanese whisky has made it easier to get our hands on more Japanese Whisky. And of course Suntorys interest and investments in France (Wine and Cognac) and in the drink business worldwide in general, has a lot to do with Japanese Whisky coming to Europe. Unfortunately it often comes in limited releases and then you can only get it in auctions for a lot more than what it was sold originally. But keep it coming Japan! We want your whisky!

I got my hands on some Akashi samples. The whisky comes from Eigashima Shuzo/White oak distillery. It was actually the first distillery to get license to distill whisky 1919, but they only started to do it in the 60`s. Suntorys`s Yamazaki was the first distillery to make Whisky in Japan and they started running 1923.

White Oak Distillery is a true micro distillery with it´s capacity of 60,000 liters compared to Yamazaki´s undisclosed but estimated capacity of 6,000,000 liters. The company has a history of making shochu and other distilled spirits and it is in that “spirit” they make their Single malt as well. The only single malt whisky they will have in their standard range is the NAS. Most of their malt goes into blends.

The Akashi Line Up:

 

IMG_1983

NAS , 5yo, 12yo, 14yo, 15yo.

The colours varies from light gold to darkest red/brown sirup.

The nose is as varied as well. From butter fudge in the NAS and 5yo through bourbon notes and glue in the 12yo to the touch of good sherry casks in the 14yo and spices and glue again in the 15yo.

The peat smoke goes through the whole palette. It is strange that it is so present in the taste when it wasn´t there in the nose.

The two closes to each other is the NAS and the 5yo with their sweetness and being very easy to drink …….. A bit wimpy…..

Then the 12yo is just something different. It is a wildly shooting Cowboy in an inflatable boat. You have rubber, leather, oil and smoke in a dry finish. Sulfur, gunpowder and fireworks. Good? Hmmm Interesting……..

The 14yo is so beautiful. Dark reddish brown. And the nose of sherrycasks is promising. But something went…well wrong. There is rubber again, peat and rancio. Stuff is definitely going on. In every direction.

The 15yo goes back to the smell of “young spirit” . Its quite flat with some peat, bitterness and surprisingly saffron. I just stand without describing words……..

Just to mention, we had the Yoich 10yo from Nikka as a flavor reference and it is so well balanced and yet nuanced so it plays in another league.

IMG_1984

The conclusion is that they were almost more interesting to smell ….. but when you drink them you want to try them all –  they are “incomplete” singly.

Yamazaki is an easy whisky. Akashi is a dodgy one because it changes all the time. Maybe it is so simple that it is hard to make a consistent whisky? And a distillery as Eigashima with it´s focus on other spirits don´t have that constistancy?

Well Japanese whisky making is dodgy if you stray from the Suntory Boulevard or the Nikka Street. But you will find interesting whiskies to be surprised by, be horrified by and hopefully enjoy, if you dare to take a stroll down Eigashima Lane, Shinshu Alleyway or any other obscure walkingpath in the Land of the rising sun! So put on your sunglasses and go Japanese!

Cambeltown was the whiskycapital in UK in the early 20th-century with about 37 distilleries bringing home loads of money to the area. But as almost all good things it came to and end. The American prohibition was a big reason that only 2 distilleries survived. Glen Scotia and Springbank.

The distillerysb has been up and running since 1828 in Cambeltown, located on the Kintyre peninsula. Springbank is a classic whisky-distillery that almost everyone has heard of. They also make two other brands of malt whisky – Longrow which is quite peated and Hazelburn which is unpeated.

FRANKP~1_edited_1

I had the opportunity to meet Frank McHardy, a man with over 50 yrs in the business and the representative of Springbank when I was working at my first whiskyfair. I was nervous and he helped me out. A very nice and good looking man so he nicked a piece of my heart. I like it when someone who has so much knowledge and experience still can be so humble!

My Impression of Springbank was good but since I had not tasted much of the range I grabbed the  opportunity to get my hands on some samples.

I will not give tastenotes for them all. Actually I did write it down while tasting but I don´t think you will enjoy reading them ……IMG_1929

What I will give you is a “over all” impression of Springbank – based on following lineup: CV, 10 yo, 12 yo, 15 yo, 18 yo, Gaja Barolo Wood Expression, Calvados Wood Expression.IMG_1927

I find the house style of Springbank  sweet, fullbodied, and malty with an underlying tone of peatsmoke. You can find vanilla and fruit in all of them but I find the 10 yo more salty and less fruity than the others. The 12 yo which is cask strenght has a some liquorice/chilli sting but that might come from the high ABV.

This time I rated the 15 yo as the best with the roundness of the body carrying all different tastes like rum raisins, fruit cocktail, wine and sweetness.

It was followed by the Gaja Barolo woodfinish that was almost as fullbodied but only 9 yrs old.

Third place went to the 18 yo which has the “old whisky notes” in it. It has probably some older sherrycasks in the mix………

The most exciting one was the Calvados wood Finish. The wCdLloggahisky spent 6 years in refill bourboncasks and then 6 years in Calvados casks from Christian Drouin. That makes me extra curious since I have tried many of Christian Drouins products and will spend a few days at the Coeur de Lion estate in Normandy this spring, to learn more about Calvados. It didn´t match the Gaja Barolo last night but when I got to try a sample of it today it was so much more….. Came to the conclusion with some friends who also got their hands on this rare bottle that it need some air to come to its full potential!!!!Springbank-5-stills

I think Springbank will be a distillery I will keep a closer eye on from now on. I did really enjoy the Hazelburn Sauternes Wood Finish and the” Smuggle Whisky bottlings” Rundlets and Kilderkins. So yes, Springbank is a distillery worth to taste and follow. And that it is family owned and make their whisky as they always had – some say the Springbank distillery is a functional museum – doesn´t make it less interesting.

A new distillery opened in Cambeltown in 2004. Its called Glengyle and their single malt is called Kilkerran.There will never be 37 distilleries in Cambeltown again but now there are 3 and Cambeltown is  a whiskyregion to count with again.

Whiskyfairs in Swedenimages has popped up like mushrooms the last few years.

Beside the biggest one – Stockholm Beer and WhiskyFestival – we have the big but maybe a bit more manageable Malmö Beer and Whiskyfestival, Gothenburg Whiskyfair and Linköping WhiskyExpo. There are also lots of small and medium fairs which are cosy and more intimate.

We had not planned to go to Linköping WhiskyExpo which is one of the most reputational fairs, but sad circumstances sent us up north and with only 2 hours drive we thought a visit to the fair was a good send off for a friend we will meet again on the other side! For us it was balm for the soul.

We acted quite cool I must say since it was a secret we would show up. So we sneaked up behind the stand of Svenska Eldvatten IMG_1901where Tommy and Peter had a helping hand from Patrik, Bengt, Tommy from Calner Whisky and Alexander from AZ Spirits. Lots of hugs and a taste of Svenska Eldvattens Vintage 1994 singel cask blended malt and Vintage 1979 singel cask blended scotch! They are blended at birth. It means that rawspirit from different distilleries (malt and malt & grain in the 1979) has been blended together and matured in the cask togheter all the time insted of blending the already matured whisky just before bottling. They are both SherryCask´s and my first opinion is that it was a bit too much sherry in 1979 and the 1994 felt more  fresh. A second try is needed!

Picture taken at closingtime just before Mr & Mrs Wolfmoon was politely but firmly told to get out of the building!

Meeting some frienIMG_1879ds was just what we needed so when we went into the worldwhisky Section it was fun to meet Lennart and Ingela at the Nikka stand. And with their knowledge they got us some lovely Single Cask Yoichi,  Miyagikyo 15 and a Taketsuru 21.

The Taketsuru 21 is a great blended malt but I must say that the single cask Yoichi and if you can get your hand on the Single Cask Miyagikyo are fantastic!

We strolled over to Amrut – the indian whisky and Mr Ashok Choklingam IMG_0812himself was at the stand. He greeted us as old friends (thank you!!!!). We spent the weekend together at Maltstock -the relaxed whisky weekend in the Netherlands last september. http://www.maltstock.com   We tried some Single cask Amrut and the Portonova. We also talked about that we had the opportunity to try Amrut Greedy Angels at Maltsock. When I told Ashok that when some people asked me how it tasted I had to say that -I haven´t got a clue. I was so amazed to try it that I cant remember! (He wispered -“its a lot of fruit, tropical fruit!” And then he laughed. He is a man who laughs a lot and I like that!)

Picture taken at the Amrut tasting at Maltstock – the relaxed whisky weekend!

Amrut is sold in Sweden by Clydesdale. And Clydesdale has a affliated company called IMG_1902World Wide Brands managed by Stefan Jansson. We met him and his lovely wife Gun. They are both passionate and knowledgeable people. Among other brands they import bottles from the independent bottler Samaroli from Italy and Millstone from Zuidam distillers in The Netherlands. Millstone is close to our heart since we have a share in sherry cask from Millstone. We got to taste a Millstone Px cask bottled just the day before by Patrick van Zuidam who was at the fair. It was….interesting!!! Not the nicest Millstone we tried but interesting is better than plain isn´t it?? Except from talking to Stefan and Gun the biggest experience was to taste the 20 yo  Glen Grant from Samaroli. We got the dram poured int our porto-glass but then we got another glass to try it in. We were told to puor half the dram into the strange glass and then smell the whisky. I have always said that porto is the best nosing glass for whisky but this glass… this coupe glass was fantastic. I say I need at least 12 of them so we – mr Wolfmoon and myself – can have a tasting with 6 different whiskys in those glasses! Try and buy! Not on the market in sweden yet but soon I hope!

We had the hopes up for some Yamazaki Mizunara when we saw Mr Tatsuya Minagawa at the Suntory stand. He greeted us as well since he recognised Mr Wolfmoon who with his fascination of Japanese whisky has been pestering this poor bloke the last 2 Maltstocks and of course at the whiskyfairs he visits as well………

No danger though! Tatsuya is a nice guy but he didn´t have any Sherrycasks or Mizunara cask with him. So we tried the Hakushu 18 instead. And it´s not Yamzaki 18 …….. But nice!

IMG_1892After that we had to hurry up a bit! We jogged into the swedish section where we wanIMG_1899ted to surprise my friend Mattias from Sirholmen Spirits but he had heard the rumours and sneaked up on us instead. He was working with Pär Caldenby from Smögen Whisky and I was excited to meet Pär for the first time and equally excited to try his 3 year old Singlemalt Primör. And my tastenote for Primör was a bit simplified – it tastes whisky! By that I mean it taste like original whisky. I try to find the tastenotes and stop at malty with some fuseloil and that it feels round bodied. For me it needs a few more years in the cask. I willIMG_1900 follow it´s progress with interest.

But then Mattias and Pär knocked my hat off with something different – Gin.I don´t like Gin. Well, I do now…… (another world to explore). Strane is a smoth and well tasting Gin that I wish everyone who is interested in destillates should try. Amazing! Thank you for inviting me to the world of Gin!

The last Whisky we tried was a Mackmyra Elegant Sherry Reserve Cask – a favourite when the cask does what it should. But we wanted to try it against the Box Distillerys non peated sherry. But since its only a pre-taste of what is going to be, the competition isn`t fair. We thought that Box would be equally good since we adore the Box Rawspirit and our private peated casks is soo coming on. BUT the Mackmyra took the gold medal this night with Box actually a horselenght after. Strange!!!!! Will keep an eye on this progress as well. And I might buy a cask of Elegant Sherry from Mackmyra – want to join??

myrabox

 We finished the Expo with some 25 yr old rye and two Rum from Svenska Elvatten. Caroni and Guyana. But don´t ask about tastenotes……. we got half thrown out after that. But just because it was closing time …we werent ´drunk, rude or anything…I hope …………..

Just to mention we tried some grain from Scott´s selection (nope…didn´t do the trick tonight…) and som bottlings from Cadenhead. Our own choices wasn´t so good but Magnus from Magnus Whisky told us to try the 24 yrs old small batch Cragganmore…….and Yes! Soo good!

Whiskytaste SwedenIMG_1866 has some interesting bottlings as well. Jonas and Gabriella made us feel very welcome and we could have been standing there all night. It was good they had a tasting to host so we could see more of the fair. We were treated a 25 yrs old Tamdhu, a bottling from Whiskyfässle provided more citrus than any other dram I´ve tasted. Paul John is another interesting Indian whisky and Whiskytaste Sweden give us the opportunity to taste  Leviathan II that holds the bronze medal in Worlds Worst Whisky. That is interesting. I don´t find it as bad as my male companions……. Lots of leather and …well other stuff. Have tasted worse and since there is a silver and a gold medal as well, that might be true!!!

Next fair to visit is the floating Cinderella Whisky Fair in march – but before that Mrs.Wolfmoon shall be hosting some tastings! Taste Events by Wolfmoon is actually getting some work done!

Join me at  https://www.facebook.com/TasteEventsByWolfmoon

and find more information about tastings in Kristianstad Sweden at http://www.tasteeventsbywolfmoon.n.nu/