Whisky hjärta kärlek= Sant

Elsas Engel

Vi höjer branschen till skyarna och sätter den på en piedestal omgiven av rosa sockervaddsmoln och små halvnakna keruber med harpor och trumpeter. Verkligheten är mer gummistövlar, monkey shoulders och en hel industri som historiskt har arbetat med en alkoholiserad arbetsstyrka. Finns det någon kärlek i whisky?

Elsas Engel av Mrs.Wolfmoon 100×100 cm Olja

Det som satte igång hela tankeprocessen kring whisky och Kärlek var en ganska otrevlig tråd med inlägg angående våra svenska destillerier.

Här har vi två läger BOX entusiasterna mot Mackmyra Ambassadörerna. De älskar inte varandra alla dagar….. MEN man behöver ju inte gilla smakerna i alla BOX/Mackmyrabuteljeringar för att gilla någon. Man behöver inte ens gilla någons marknadsföring eller upplägg av företaget för att gilla någon av deras buteljeringar. Man behöver int….. Jag kan fotsätta i evighet , AMEN och säga att man får tycka vad man vill… (och jag skull ha rätt.) … men istället tänkte jag spinna vidare på en kommentar som sas i tråden:

WHISKY SKA GÖRAS MED KÄRLEK, INTE AV VINSTINTRESSE!

Jaha! Små destillerier med entusiaster som Äääälskar sin whisky gör bra sprit? Den som smakat en del Belgisk whisky (och kanske tysk i viss mån också ) vet att det inte är riktigt sant. Jösses, de är entusiaster och svämmar över av het kärlek till sitt hantverk men spriten smakar inte bra ändå.

IMG_4163IMG_1987 - Kopia

Suntorys 6 miljoner liter per destilleri/år

VS Craft distilled Isawa!

Prova själv så får du se

 

 

 

 

Vill Mackmyra bara tjäna pengar? NEJ! Vill BOX inte tjäna pengar utan bara serva oss med bra whisky? NEJ! Båda företagen vill samma sak. Göra en bra produkt som ska ge kunden tillfredställelse så de återkommer och köper mer och samtidigt ge företaget en vinst. Engagemang, kunskap och HUR man gör för att uppnå detta variera såklart. Och vi kan inte sätta ett mått på kärleken till whiskyn på hur den smakar eller hur företaget går ekonomiskt.

Jim McEwan, Frank McHardy, Jean och Martine Donnay, Patrick van Zuidam, Bill Lumsden, Masataka Taketsuru, Roger Melander, Henric Molin, Michael och Claus Braunstein, Pär Caldenby, Mickey Heads …. Jag kan köra en jäääättelång namedropping om människor som engagerat sig i sitt arbete under sitt yrkesverksamma liv. Om de enbart gjort det av kärlek till whiskyn eller kanske ville ha en lön som gör att de kan inte bara överleva utan också leva gott vet ju bara de själva. Men det förefaller troligt att de likasom alla andra faktiskt vill tjäna en liten slant till brödfödan.

Jag tror att jag tryggt kan säga att ALLA som startar ett destilleri för kommersiellt bruk vill göra en vinst. Jag tror att ALLA som arbetar med whisky på heltid vill få lön. ALLA inom whiskyindustrin jobbar inte i den för att de älskar whisky. En del suckar troligen och går till jobbet som vi vanliga dödliga som inte producerar whisky dagarna i ända. Ni som besökt skottland och fått gå destilleri-turen med den anställde sommarjobbaren, den utlede lagerhusarbetaren eller någon annan människa som ser whiskyindustrin som ett jobb och inte en kärleksfull relation vet att man kan rapa upp fakta och berätta klanglöst och ointressant om vår stora kärlek också.

Det är inte bara de sjukt stora Grain-industrierna som är fabrikslika. Utan även Pot-still destillerierna som pytsar ut miljoner liter sprit om året är en fabrik. Det måste vara så för att man ska kunna producera dessa mängder. De som göra några hundra tusen liter om året är ”mindre fabriker”. Färre personer få tag i deras whisky. Om den blir hypad kan de tjäna en rejäl slant annars får de nöja sig med att gå runt.  Som i alla andra branscher. Visst finns det microdestillerier som gör några tusen liter om året och nöjer sig med det. Dock tror jag att det är ett hårt liv även om man följer sin kärlek till whiskyn och lever sin dröm.

SONY DSC1amackmyra

 

Jag vet vad jag tycker ser mysigast och mest kärleksfullt ut! Men ser vi sanningen på skalet? Nått att tänka på.

Mackmyra Bruksdestilleri och Gravitationsdestilleriet.

Om resultatet blir bättre av kärlek än kunskap? Det tror jag inte. De japanska whiskykemisterna gör ett fantastiskt jobb baserat på forskning och precision. Men visst är det bra om man gillar eller till och med älskar sitt jobb och gör det av kärlek. Lön behöver man dock för att överleva ändå. Och är man inte är miljonär utan försörjningsbehov vill säga.

Så var kommer kärleken in? hjärta 2frågetecken

Den ligger ju hos oss konsumenter. Det är vi som älskar whisky. Det är i våra skåp som kärleken står och samlar damm, delas på våra bottleshares, skickas i små blå paket över landet, till utlandet, till månen (nej, det var ju industrin som gjorde det i ett vetenskapligt förklätt reklamsyfte). Det är vi som köar i ur och skur för att få smak våra favoriter och träffa våra idoler – whiskymakarna. Vi som får musarm och förslitningsskador i  “klick-fingret” när vi övervakar webbsläppen.Vi som doftar, smakar, möts och diskuterar, det är i våra hjärtan som kärleken till whisky finns.

Halva PostWhiskyKlubben på plats, resten möter upp på chatten. Naturligtvis har vi bottleshare på mötet.

Så fortsätt dela med er av er kärlek till Livets vatten. Om någon tjänar en krona eller två på branschen så tänk på att det är det som gör att hjulen snurrar runt. Men som ni vet – jag bräker som jag vill……

BLACK_Anki

….bä, bä, blä!

Nästa gång kanske jag skriver om märkeshetsen hos oss köpare. Vi som medvetet vill tjäna pengar på andra och bunkrar sprit för att sälja dyrt till de som inte fick tag på en flaska vid släppet. Vi som tycker vi är bättre än andra för vi kan skilja Glenfarclas från Glendronach och uttalar de skotska orden rätt. Vi som har råd med flaskor från 60 talet och vill att alla ska veta det . Eller kanske jag bara skriver om en dram jag verkligen gillar! Det är Kärlek det!

Ni som vill se och höra mer av mig, Mrs Wolfmoon, eller vill boka en provning, hittar mig på:

Face Book – www.facebook.com/TasteEventsByWolfmoon

Youtube – www.youtube.com/channel/UCUxtbDdl2pKfdZdxVKYDqOA

tasteeventsbywolfmoon@gmail.com

TEbW_Logga